Provrörsbefruktning (In Vitro Fertilisation, IVF) är den effektivaste behandlingsformen vid infertilitet. Den utvecklades på 1970-talet som ett sätt att behandla barnlöshet som beror på äggledarna. Provrörsbefruktning är också en framgångsrik behandlingsform för endometriospatienter samt vid oförklarad barnlöshet och barnlöshet som beror på spermier av dålig kvalitet.
Nedan kan du läsa hur provrörsbefruktning går till. Om det uppstår frågor, kontakta modigt vår personal. De vill gärna hjälpa till och svara på frågor om IVF-behandlingar.
Innan själva befruktningsoperationen genomförs måste äggstockarna stimuleras och äggceller samlas in. Också mannens spermier samlas in för befruktningen, alternativt används donerade spermier. Vår erfarna läkare, psykologer och skötare samarbetar med laboratoriepersonal och tar väl hand om alla kunder.
Under en normal menstruationscykel mognar och lossnar en äggcell i kvinnans äggstockar, medan de övriga äggblåsorna som har börjat växa tillbakabildas. Inför provrörsbefruktningen genomgår kvinnan en hormonbehandling. Målet med behandlingen är att flera av de äggblåsor som för närvarande håller på att utvecklas växer och de äggceller som blåsorna innehåller mognar och blir befruktningsbara.
Hormonbehandlingen planeras individuellt för varje kvinna. Beroende på vilken behandlingsform som används tar behandlingen 2–4 veckor. Hormonerna ges genom injektion under huden. Man följer med hur behandlingen framskrider med ultraljudsundersökningar och ibland även med hormonbestämningar med hjälp av blodprov. Under hormonbehandlingen kan man leva som vanligt, arbeta och utöva sina fritidsintressen.
Efter hormonbehandling samlas äggcellerna in från äggstockens äggblåsor. Ingreppet görs med en tunn nål och ultraljudsstyrning via vaginan. I samband med insamlingen av äggcellerna får kvinnan intravenös smärtlindring och lokalbedövning av slidbottnen.
Efter att äggcellerna har samlats in får kvinnan vara kvar på kliniken för observation några timmar. Samtidigt ser man till att smärtlindringen är tillräcklig. Kvinnan är i allmänhet sjukskriven dagen för insamlingen av äggcellerna och två dagar efteråt. Efter insamlingen kan färska äggceller användas genast i en provrörsbefruktning eller de kan fryses för senare behandlingar. Provrörsbefruktning med frysta äggceller är nu också en normal åtgärd.
En provrörsbefruktning innebär tre steg: befruktning, embryoodling och embryoöverföring. Provrörsbefruktning genomförs under särskilt rena laboratorieförhållanden genom att de äggceller som har samlats in från kvinnan och de spermier som har avskilts från mannens sperma placeras i en gemensam odlingsskål. Äggcellerna och spermierna odlas i laboratoriet i ett särskilt odlingsskåp, vars temperatur, fuktighet och gaskoncentration är noggrant standardiserade för att påminna om förhållandena i kvinnans fortplantningsorgan.
Befruktningen och embryonas utveckling följs stegvis. Vanligtvis befruktas 70 procent av äggcellerna normalt i odlingsskålen. Av de befruktade äggcellerna utvecklas cirka 30–50 procent till embryon av god kvalitet.
Befruktningen av äggcellerna kontrolleras 16–20 timmar efter att könscellerna har sammanförts. Det är möjligt att överföra embryot till livmodern redan i det här skedet, men efter att embryona har odlats längre kan man tillförlitligare välja ut det embryo vars graviditetsprognos är bäst och överföra detta.
Det vanligaste är att embryona odlas i laboratoriet i 2–3 dagar. De odlas till delningsfasen, då de bästa två dagar gamla embryona är fyrcelliga, och tre dagar gamla embryon på motsvarande sätt är åttacelliga. Ibland är det fördelaktigt att fortsätta embryoodlingen i 4–5 dagar fram till det stadium då groddblåsan (blastocysten) har bildats.
Möjligheten till graviditet kan förutsägas utifrån embryonas utvecklingsschema och utseende. Det bästa av embryona med god prognos väljs ut för färsk embryoöverföring och de kvarvarande embryona av god kvalitet fryses för framtida överföringar av frysta embryon.
Embryoöverföring är en åtgärd där ett 2–5 dagar gammalt enbryo överförs till livmoderhålan. Embryoöverföringen sker med hjälp av en embryoöverföringskateter och ultraljudsstyrning. För att undvika flerfostriga graviditeter överförs oftast endast ett embryo i taget. Läkaren bestämmer hur många embryon som ska överföras efter en diskussion med paret om deras behandlingshistoria och önskemål. Hormonbehandlingen fortsätter via vaginan efter embryoöverföringen.
I genomsnitt leder 30–40 procent av embryoöverföringarna av färska embryon till en klinisk graviditet. Två veckor efter överföringen kan man göra ett graviditetstest. Om graviditetstestet är positivt görs den första ultraljudsundersökningen cirka fem veckor efter embryoöverföringen. Om graviditeten har framskridit normalt fortsätter kontrollerna av graviditeten på mödrarådgivningen.
Internationell patientkoordinator
Nina Pohjanaho
nina.pohjanaho@ovumia.fi
+358 40 623 4445
